19e december 2008, Malmö
I brist på relevanta saker att skriva om den senaste tiden har denna blogg legat på is ett tag, men nu känner jag att det är dags att reagera på det som skrivs och sägs om upploppen i Rosengård. Jag hade full lust att själv gå ut och demonstrera mot uppsägningen av Islamska föreningens lokal. Varför? Jo, uppsägningen av detta kontrakt sker i linje med den allt mer stärkande Islamofobin och kulturrasismen i detta land (och även i många andra delar i västvärlden). Sedan USA startade sitt ‘krig mot terrorismen’ har media och politiker börjat ifrågasätta Islam alltmer, och porträtterar ofta Islam i konnotationer med självmordsbomber, extremism och terrorism. Och en snabb blick över de rapporteringar (och inte minst bloggvärlden, som till stor del osar rasism) som sker, så är det alltså en del av den bilden vi även serveras kring det som händer i Rosengård idag.
Vad är det då som händer i Rosengård idag och varför? Jag skulle gissa på att detta bara är en droppe som fick bägaren att rinna över. En snabb googelsökning på arbetslösheten i Rosengård, och siffrorna pekar på nära 40%. DN rapporterar också i en artikel över de jobb som personer från Rosengård lyckats få : “4 kassörskor, 1 lastbilstvättare, 15 butiksbiträden, 7 lokalvårdare, 3 egna företagare … och till sist 1 museiguide”. Inga högstatusjobb direkt. Och vad säger detta oss? Naturligtvis handlar inte det här om att människor som bor ute i Rosengård är dummare eller kulturellt obenägna att anpassa sig till samhället. Nej, det handlar om den rasism som finns på arbetsmarknaden idag, där människor av utländskt påbrå, och framförallt idag muslimer, diskrimineras och åsidosätts pga deras religion och härkomst. Missnöjet kommer givetvis som ett brev på posten. När dessa människor istället får leva på socialbidrag och koncentrerade till ett ytterområde, vilket Rosengård är, stärks segregrationen och utanförskapet. Lägg då till den sociala situationen, där familjer tvingas bo i för små lägenheter då det varken finns eller erbjuds större lägenheter, både pga att invandrare diskrimineras på bostadsmarknaden, men också pga bostadsbristen i landet, då vår regering har valt att sälja ut hyresrätter. Plussa då på de fruktansvärda förhållanden som rapporterades från förra veckans uppdrag granskning, där det visades på hur undermåliga lägenheterna är, med kackerlackor, mögel och trasig interiör som aldrig åtgärdas av hyresvärden. Vem av medelsvensson i detta land hade accepterat något sådant? Och vad gör man då från politikernas håll? Jo, man beslutar om att lokalen som hyrts och skötts (utan rapporterade anmärkningar) av islamska föreningen ska bli en boskola (!?), där människor ska lära sig bo i en lägenhet.
Ta ett steg tillbaka och fundera på vad detta innebär. Vi har först en lokal där marginaliserade och diskriminerade människor från en stadsdel kan utöva sin religion och dessutom samla ungdomsgrupper och socialisera (vem av oss har inte gått på kyrkans barntimma?). Det har fungerat väl, inga anmärkningar och hyresgästerna var nöjda. Nu går man och säger upp deras kontrakt, ställer kontainrar framför lokalen, som dessutom i framtiden ska fungera som en boskola. Vem fan behöver en boskola? Vad i hela friden tänker politiker (med Ingemar Reepalu i spetsen) här? Att människor som kommer från andra länder/kulturer inte kan bo i en lägenhet? Att de kommit från jordhålor? Ser ni kontrasterna? Från att ha varit ett tillhåll där människor ute i Rosengård har haft en egen social verksamhet, förvandlas lokalen till ett ställe som patroniserar de som bor där, får dem att framstå som okunniga och barnlika. Var finns boskolor i Limhamn?
Detta är bara en glimma av den situation som finns i Rosengård idag, men jag hoppas att folk kan fundera på vad det egentligen innebär. Många kritiserar det mångkulturella samhället. Men det är väl för tusan inte det som det handlar om. Människor av olika kulturer lever sida vid sida, dag in-dag ut i nästintill alla delar av världen. Nej problemen är de sociala, ekonomiska och kulturella orättvisor som människorna i Rosengård dagligen stöter på när de kommer i kontakt med majoritetssamhället.
Till sist, ingenting löses med våld, och det är också därför jag avstod från att delta i demonstrationerna ute i Rosengård igår kväll, men jag efterfrågar förståelse för den frustration som dessa människor upplever. Dessa människor är inga extremister. Det är människor som kräver att kunna leva med samma rättigheter och skyldigheter som alla andra i det här landet. Det är ett rop efter uppmärksamhet för deras situation.
Daniel Wolski
________________________________________________________________
14th of September 2008, Malmö
I have problems hearing. It is not something that appeared over night, but yesterday it became quite obvious in a
situation when we sat down chewing smoked South African meat (which is very delicious) at Jon and Helene´s place. When I said to Jon about the delicateness of the meat, he asked me to return some. But as there were a lot of chatting going on and music playing in the background, I didn´t catch up what he said and I just kept on eating, which surely looked very ignorant… The thing is not that I hear bad, but rather a problem to percieve and to focus on sounds when there are things going on around. I also discovered that I always look at the lips of the persons I am talking to, which perhaps is a subconcious way of helping me out to focus.
Daniel
________________________________________________________________________________________________
8th of September 2008, Malmö
The Polish Eagle symbol
Today I woke up when my sister Linda called. Apparently, I had a dream about Poland in some way, and when I answered the phone, I was still in it. When Linda asked me what I was doing, I promptly responded “Im in Poland, didn´t you know that?!”. Quite an odd feeling.
I´ve spent the rest of the day reading Imagined Communities by Benedict Anderson, a really interesting book about Nationalism and its roots and evolution. He brings up many sublime stories, e.g. how the print press made it possible for nationalism to become the replacement of the declining importance of religion. Though I havn´t finished it yet, it is one of these books you get stuck in.
Time for me to knock out the lights and have some sleep.
Night.
Daniel
________________________________________________________________________________________________
Back to frontpage
